Blåsigt och grått... Känns ganska skönt att ligga och kura på soffan. Barnen leker för fullt inne i rummet brevid. Resan hit i går var ganska händelserik. Bussresan tog ungefär tusen år (eftersom det var jordens kö med bilar som åkte i snigelfart). Väl inne i Slussen så kom Malin underfund med att hon inte ägde någon bussremsa till tunnelbanan, med folk precis överallt styrde jag barnvagnen mot Slussens
SL center, där inne var det mer folk än det är på badstranden en solig sommardag. Cirkus 20 minuter senare gick jag nöjd därifrån med en bussremsa i handen. Vi tog
äckelpäckel hissen upp till perrongen och
tunelbanan kom precis i lagom tid (dock ett gammalt tåg som skakar och låter så att man tror att det ska falla i bitar, men vi överlevde faktiskt den här gången med).
T-centralen nästa, på vägen till nästa äckliga hiss råkade jag köra på en tjej med barnvagnen, jag frågade om det gick bra och bad tusen gånger om ursäkt (nej, det handlade inte om inre aggressioner det var faktiskt en olyckshändelse) Hon skrattade och sa att det gick bra, men om hon hade ramlat så hade det varit sjukt pinsamt.
Vi gick upp till cityterminalen och fram till automaterna för att skaffa en tågbiljett. Igen, jordens kö.
Isabelle började definitivt att tröttna på att sitta i vagnen, hon försökte sig på ett
rymningsförsök och jag sa åt henne att hon fick ta och sätta sig igen. Gallskrikande liten tjej och min tur att köpa biljett, folk bakom som frustar för att det tar
sån för mig eftersom jag måste säga åt
Isabelle att sitta ner. Jadå! Självklart är det något fel på ALLA biljettautomater. Jag beger till luckan där man kan köpa biljetter, tar ett
könummer och går utanför så länge för att prova en annan sorts automat (lång väntetid tills det var mitt nummer som skulle blinka på
displayen). Jag satte min lilla smått irriterade dotter på en bänk med en banan i handen och bad henne hålla
koll på
våran väska (bästa sättet att få
Isabelle att stanna på ett och samma ställe är att ge henne en betydelsefull uppgift.... 1-0 till mamma!). Lång kö även vid denna automat,
Isabelle satt duktigt och väntade, betydligt gladare. Min tur, klickade runt på skärmen med fingret (jag älskar
sånna när man får trycka direkt på skärmen, det
blippar så roligt).
Blipp,
blopp,
blopp. Alla avgångar visade samma sak... finns ej, finns ej, finns ej!
Gaaaaah... Ja vad kan man göra mer än att skratta. Fick ta en ny
kölapp eftersom det numret jag hade blev uppropat ungefär ett
decenium tidigare. *
Beeebeeep* Min tur!
Jag: En biljett till Enköping tack
Kassörskan: Tur och retur?
Jag: Nej en enkel tack.
Kassörskan: 116 kronor då
Jag blev faktiskt riktigt irriterad, ja alltså på riktigt. De i automaterna kostar 98 kronor varför betala mer när man ska åka till precis samma ställe.
Jag: Ehhh, dom kostar ju 98 i automaterna, varför kostar dom då 116 här?
Kassörskan: *snäsigt* För att dom gör det.
Jag: Jahaa men jag tänker inte betala mer för samma biljett och samma rutt bara för att jag köper biljetten här.
Kassörskan: Nähää, men då får du väl prova automaten en trappa ner.
Jag: Ingen annan automat fungerar, så varför skulle automaten en trappa ner fungera?
Kassörskan: Inte vet jag.
Jag: Men om jag går en trappa ner och den inte fungerar vad tycker du att jag ska göra då?
Kassörskan: Jaa då får du väl komma tillbaka och så får vi lösa det då.
Jag: Seriöst, jag har barnvagn och en väska som är ungefär lika klumpig som ett kassaskåp, ska jag gå ner en trappa för att automaten där nere kanske kan funka? Det är ju helt galet, jag har provat hur många som helst och det är inte min uppgift att se till så att era automater fungerar, jag har missat två tåg pga era jäkla automater både jag och min dotter börjar tröttna på det här!'
Kassörskan: *suck*
Jag fick min biljett för 98 kronor (jag vet det handlar inte om mycket pengar, men själva principen gjorde mig faktiskt lite "lätt" irriterad. In på Donkan och köpa hamburgare till Bebelle och sen leta rätt på spår 19, och hitta det spåret var en utmaning i sig.
När vi väl kom fram så stog tåget redan framkört och klart. Jag jublade! Yes, det var ett nytt tåg, vilket betyder inga trappor som man måste släpa upp barnvagnar, väskor och ungar för. Dessutom fanns det gott om plats för barnvagnen inne i tåget, helt underbart.
Själva tågresan var mysig, Isabelle gillar att åka tåg, mycket att titta på under färden.
När vi kom fram till Enköping hade Bellis skor gått sönder helt totalt i sulan (inköpta ca: 3 veckor tidigare). Dom gick inte alls att gå med, tur att vi hade vagnen. Vi mötte upp Joh, Zassa och barnen, gick till Willys och köpte lite mat och sen till Ica Maxi för att köpa skor till min plutt.
Vi hittade rosa/svarta gympapjux som blinkar när man ställer ner foten på marken riktigt tuffa (tror dock mamma blev mer imponerad av blinkandet än vad Isabelle blev).
Nu ska jag dra ut folket till lekparken ett tag, tror barnen behöver vädra av sig lite energi!
Ha en toppenlördag!
<3